Trötta kroppar och hästkommunikation
Idag var vi nog lika ömma och trötta i våra kroppar både jag och Suddi. I alla fall jag... träningsvärk både här och där efter alla höger-galopp-försök igår :O) Därför behövde vi en skön promenad i kväll för att röra på ömma muskler och få igång kropparna lite. I rask takt walkade vi iväg tillsammans med Frida och Cytra. Vi t o m joggade lite, med betoning på lite. Nåja, jag kan ju inte med sanning säga att Sudden tyckte att det var direkt Jippie! att promenera. Men när han blivit lite varmare gick det lättare. Som sagt, han - som jag - är nog liiite stel idag... Jogga var roligare! Tyckte kanske inte jag som redan powerwalkat 46 minuter på lunchen. Stön.
Alla hästarna i stallet verkade vara lite "hejsansvejsan" idag och Frida och Cytra hade bitvis rätt heta diskussioner. Sudden var mer... jagskiteridetmestabarajagfårbeta!!! Jodå, det har knoppat upp lite grönt gräs ur backen och "du fattar ju inte hur gott det är", säger den stora ponnyn till mig. Många nej blev det... Men en hel del betat blev det också. Jag tänker, precis som inför förra betessäsongen, att han behöver beta in sig försiktigt och då kan vi ju passa på att mysa och umgås samtidigt. Jag umgås med honom och han umgås mest med gräset.
Han är sååå söööt min Suddiludd, han talar hela tiden om för mig när det händet nåt. Ja, eller inte händer nåt också för den delen. När Cytra på promenaden diskuterade som hetast med Frida puttar han på mig med mulen för att visa att nuuuu är hon liiite upprörd därborta! Vi stannade och pratade med Pilen och Kristin när vi kommit tillbaks till stallet, putt putt på armen när Sudden tyckte att jag pratade alldeles för mycket med Pilen. Rådjuren skuttade på ängen, putt i ryggen, hallåååå, nu måste vi titta på dem, fattaru väl!
Mest bedårande söt är han - och observera att detta händer varje dag - när vi kommer tillbaks till stallet och jag ställer honom på gången medan jag tar av sadel etc, mockar osv - han talar tydligt om för mig att han är kissnödig. Och jag har ju lärt mig förstå att det är lite bråttom. Har testat ställa in honom i Valles tomma box och det händer, om det är riktigt brådis, eller att jag tar för lång tid på mig, att han kissar där men annars kniper han tills jag mockat klart och låter honom gå in i sin box. Han hinner knappt in förrän det låter som om någon duschar. Jag riktigt känner hur skönt han tycker att det är. Sötast var han nog när vi ridit ut ett par timmar en lördag för ett tag sen och jag ska släppa honom i hagen men han vill inte gå ut. Stannar flera gånger men jag förstår inte. Väl ute i hagen kollar jag att täcket sitter ok och ser... "men du är ju kissnödig, visst?" frågar jag. Jaaaaaaaa nickar Sudden. Vill du gå in? Nick. Ok, vi går in, jag behöver inte ens ha på grimman... in i boxen, det skvalar och han skuttar ut i hagen som en glad kanin. Hur svårt kan det va?
Är det det som kallas hästkommunikation?
Fina finurliga flickorna som var med på promenad i kväll; Frida och Cytra! Frida matchar så snyggt sin mössa till joggingskorna tycker jag :O)
