suddenlyithappens.blogg.se

Idag är det onsdag 9 april. En kall, grå, tråkig och väldigt trött onsdag. När min PT ställde in vårt möte på kvällen kändes det ärligt talat rätt skönt, jag var inte alls pepp på träning. Dessutom gavs det ju tid till att rida! Det hade jag ju alls inte hunnit med annars. Så, vi släpade fram lite grejer på banan; en trasmatta (låtsasbro), ett L av bommar, en repgrind och några koner.

 

Som vi alltid börjar, började vi även idag. Det frångår jag mycket sällan. Markträningen. Grundövningarna. Sitter i ryggmärgen vid det här laget. Sudden tycker det är tråkigt och vet preeeeciiis vad jag vill. Men, vi gör det. Sen går vi över matta-bron och genom grinden. No problemo. Så jag sitter upp och gör markövningarna uppsuttet, värmer upp oss. Skritt och trav i båda varven, över bommarna och serpentiner / bågar genom konerna. En"Fredrik-övning" - trav till en bokstav, exakt där skritt i exakt fyra steg, direkt trav igen till nästa bokstav - upprepa. Man får en fint lyhörd häst av den övningen!

 

Nu ska vi träna lite galopp tänker jag och börjar med det "lättare" varvet som är vänster. Klockrent. Han ÄR väl duktigt min ponny! (ponny? han tangerar ju 160 cm, hur tänkte jag där?). Backar genom L, går sådär. Sudden lyssnar inte riktigt utan hittar på själv vad han tror att jag vill så då måste vi diskutera lite grann och då går det bättre. Provar igen. Går riktigt bra. Vi vänder upp mot grinden och ja... den måste vi helt klart öva mer på. Även där gissar Sudden vad jag ska be om, tur vi ska träna lite med WRU-kompisarna på lördag på Denan, så vi kan få lite heta tips! Blir vi diskade på tävlingen om Sudden hjälper till lite extra att hålla repet? Med munnen...?

 

Nåja, dax för höger galopp säger jag och travar iväg. Tänker noga på att släppa fram honom, (superwoman), trrrrycka fram honom för ytterskänkeln - och han fattar fel galopp. Vi bryter av och försöker igen. Jag tycker jag är übertüdlig i mina hjälper för att han ska förstå. Nopp. Det blir fel galopp hela tiden. Fattar på rakt spår, böjt spår, på volten osv. Nopp. Nu kan jag ju inte ge mig. Svetten lackar. Tänker att får jag nu käka grus kan det vara värt det, han ruttnar väl på mig snart... Men - Näe, han gör ju inte det. Han på sin höjd frustar och skakar lite på huvudet. Till slut är jag rätt trött i benen, ja i hela kroppen förresten, Sudden är svettig och jag likaså. Tjejerna börjar plocka av grejerna från banan. Så vi kommer i trav på långsidan och jag tänker "åååååhh vi är på Görantorpsvägen" och vips! liksom att jag slappnar av och bara släpper fram honom, jag BARA SITTER JU DÄR, ger inte ens galoppskänkel utan bara åker fram i den skönaste höger galoppen som finns. TANKEN i mitt huvud är ju galopp och kanske att min kropp svarade, skickade känslan rakt ner och Sudden fattade direkt. Och en gång till. Det räckte för att jag skulle vara helnöjd.

 

Så kan det bli när jag vill för mycket, tänker för mycket, gör för mycket.

 

Keep it simple.